Det SVT-program som jag arbetade med under vintern och våren blev något av en succé. Flera av de sex programman i serien Arvinge Okänd  hade över en miljon tittare, vilket är oerhört bra i dagens medielandskap. Ett av programmen blev till och med nominerat till Stora journalistpriset. Gattis till Lisa Jarenskog, som skrev manus och gjorde research!

Programmet handlar om en liten pojke med Downs syndrom som blev lämnad i Sverige av sina föräldrar på 1950-talet. En tung och hjärtskärande historia, föräldrarna hade suttit i tyskt koncentrationsläger, genomlevt gettot i polska Lodz och flytt till Sverige där modern födde en pojke. Gå in på SVT Play  för se hur det slutade. Där finns också de andra programmen.

Bokprojektet ”fake news” fortsätter oförtrutet. Jag arbetar för tillfället heltid med boken och vi är väl färdiga med en tredjedel. Boken kommer alltså handa om mediernas rapportering av framför allt migrationsfrågor, detta känslospäckade ämne. När vi säger ”fake news” menar vi  inte att allt som skrivs är falska nyheter, det är snarare än ripost på ett uttryck som många slarvigt slängt omkring sig. Vad jag framför allt har sett hittills är den aktivism som många medier har ägnat sig åt när de skrivit om frågor som har med migration att göra.

Under några epoker har det varit hårresande hur många journalister gett avkall på de principer som annars omhuldas av kåren: opartiskhet och saklighet. Ibland har rapporteringen dessvärre bidragit till ett samtalsklimat som har påverkat samhället i negativ riktning och stängt av den öppna debatten. För tillfället håller jag på med frågan om de så kallade apatiska barnen, eller rättare sagt asylsökande familjer vars barn drabbades av uppgivenhetssyndrom.

Debatten svängde från att vara trevande och förvirrad, till att barnen simulerade, till att allt var en fråga om asylpolitik. Nya rön, forskning och behandlingsmetoder har nu tillkommit som ställer mycket av gammal konsensus på ända. Det här är riktigt, riktigt intressant och spännande!