Ola Sandstig

“What matters most is how well you walk through the fire”
Hoppa till innehåll
  • Hem
  • Om
    • Kontakt

Fejkat twitterkonto

2015-03-19Uncategorizedolasandstig.se

Tydligen twittrar någon i mitt namn. Jag har inte twitterkonto i mitt namn. Twittrar inte överhuvudtaget.

/Ola

Inläggsnavigering

← Researchgruppen läckte hundratals personuppgifter Hela intervjun med Martin Fredriksson →

Apatiska flyktingbarn – boken om skandalen

Boken De apatiska barnen – och samhället som svek (Mondial) handlar om fenomenet apatiska flyktingbarn: hur det uppstod, hur debatten gick, hur besluten togs, om sjukvårdens dilemma, och om barnen som blev misshandlade av sina föräldrar när samhället såg på.

Den går att köpa på större bokhandlar, den finns som ljudbok och man kan naturligtvis låna den på biblioteken.

 

Brunmålandets olidliga lätthet – av Ola Sandstig

Någon gång om året brukar jag googla mitt namn. Det är ingen sysselsättning jag njuter av, men eftersom uppgifter ibland behöver bemötas kan det vara vettigt.
Häromdagen såg jag att rubriken ”Ola Sandstig och brun journalism” hamnade på fjärde plats i Googles sökträffar. På plats nummer elva ligger rubriken ”Ola Sandstig om kontakten med fascisterna”.
Man kan tro att jag arbetade som inbäddad korrespondent i när Mussolinis trupper annekterade Albanien 1938 och när Hitlers dito gick in i Polen året efter.

Det krävs i princip ingenting idag för att bli brunstämplad (alltså den färg som de tyska nazistpartiets SA-trupper hade på sina uniformsskjortor). En artikel om invandring med ett mer kritisk perspektiv (att det exempelvis kostar pengar), ett inlägg i genusdebatten som inte betraktas som renlärigt feministisk (typ att kön eventuellt också kan ha med biologi att göra), ett ifrågasättande av ensamkommandes ålder, till och med en alltför kraftigt kritik av tillståndet i våra institutioner (polis, skola, vård m.m.) eller en granskning av vänstergrupper i allmänhet.

Brunmålningen utförs oftast med klassisk propagandataktik. Den är känslomässig, intellektuellt ohederlig, förljugen och sekteristisk. Och ju mer upprörd brunmålaren är desto lägre kvalitet brukar inlägget/artikeln hålla. Utnyttja guilt-by-association argument. Använd anklagelser som inte går att bevisa och därmed inte heller motbevisa. Dra fördomsfulla slutsatser baserade på kön, klass, hudfärg, geografi och ålder (fungerar bäst om din opponent är en vit medelålders arbetarklassman och bor på skånska landsbygden, redan där är halva slaget vunnet). Vad du än gör så gå aldrig in i en sakdiskussion.

Så vad var det som väckte alla nazistanklagelser mot mig? Jag gjorde ett granskande reportage om Researchgruppen, ett slags journalistkollektiv där de tongivande personerna hade en bakgrund i AFA (våldsam extremvänstergrupp) och där det fortfarande fanns starka kopplingar till autonoma grupper på yttersta vänsterkanten. Alltså snarare aktivister än journalister. En av medlemmarna hade under sin tid som våldsaktivist suttit häktad för mordbrand mot McDonalds i Linköping, en brand med förmodade politiska förtecken.
I förundersökningen om mordbranden förekom ett ganska anmärkningsvärt uttalande som den misstänkte gjort gällande en annan mordbrand i Linköping under samma tid, men denna gång riktad mot en socialdemokratiskt politiker. Uttalandet löd:

”Vi ger oss inte på politiker personligt. Förutom (skratt) en incident kanske. Jag tycker väldigt synd om hans hustru som har en sån man som är socialdemokrat och går i spetsen för privatiseringar. Han som inte ens kan hålla sitt löfte i fem minuter så jag skiter fullständigt i ett litet grillparty hos honom.”

Citatet hade publicerats i en mängd olika sajter på internet, men det var svårt att hitta källan. Det visade sig komma från polisens förundersökning om mordbranden på Mc Donalds, FUP: K51495-00. Dessvärre var förundersökningen bortgallrad från tingsrätten och den fanns inte heller hos polisen.
Skulle jag återge citatet var jag tvungen att hitta originalkällan eftersom jag inte kunde förlita mig på vad som stod på olika sajter. Efter lite efterforskningar förstod jag att webbsajten Fria Tider troligen hade FUP: K51495-00. Kanske kunde Fria Tider också bekräfta ett tweet jag hade sett publicerat på deras sida.

Fria Tider som sajt är en nyhetssajt som politiskt ligger långt åt höger och står SD , eller kanske snarare SDU, nära. Men det är egentligen oviktigt. Jag har skrivit om det här tidigare men det tål att upprepas: som journalist, eller för den delen som forskare eller utredare hos polisen är det helt oväsentligt vilka personer eller sammanslutningar du har kontakt med så länge du kan verifiera det som du till slut använder. Så jag kontaktade naturligtvis Fria Tider och frågade om jag kunde få ta del av förundersökningen.

När det blev känt att jag hade kontaktat Fria Tider (e-postkorrespondensen ”läckte ut”, detaljerna kan ni googla fram) började drevet. Först ett twitterdrev riktat mot tidningen Fokus där artikeln skulle publiceras. Fokus backade av blotta förskräckelsen. Sedan blev jag kontaktad av Dagens Samhälle som publicerade reportaget. Tack vare all uppståndelse fick artikeln rekordmånga läsare. Den anmäldes till Pressombudsmannen som friade, och sedan till Pressens opinionsnämnd som inte heller kunde hitta något klandervärt.

Avslutningsvis tror jag att brunmålandet går på sista versen idag. Den bitvis extrema nervositet som journalistsverige visat inför vissa känsliga ämnen tycks ha lättat något. Men grupptänket och den tysta överenskommelsen om vad som är okej och vad som inte är okej tror jag inte vi blir av med. Den kommer troligen bara att byta skepnad.

https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/granskare-som-inte-tal-en-granskning-14461

EDIT: 2021-12-29. Texten skrevs för flera år sedan och jag hade fel – brunmålandet gick inte på sista versen. Det är snarare så etablerat idag att man knappt tänker på det längre.

Senaste inläggen

  • Giving People och gåvobluffen
  • Regionen anmälde sig själv efter ambulansgranskning
  • Miraklet i Sandviken
  • IVO mörkade missförhållanden på flickhemmet
  • Grävreporter på P4 Väst – om godhetsindustrin

Senaste kommentarer

    Arkiv

    • januari 2022
    • december 2021
    • februari 2021
    • september 2020
    • september 2019
    • december 2018
    • augusti 2018
    • november 2017
    • april 2017
    • maj 2016
    • december 2015
    • mars 2015

    Ola Sandstig

    • Logga in
    • Flöde för inlägg
    • Flöde för kommentarer
    • WordPress.org
    Drivs med WordPress