Fakta är bästa vapnet mot rasism, sade en politiker. Det blev precis tvärtom, sade en annan. Få rapporter har väckt så stor uppmärksamhet om Sandvikenrapporten, som beräknade att Sandviken tjänade en halv miljard om året på invandring, trots att hälften av invandrarna gick arbetslösa. Rapporten blev först hyllad och sedan förlöjligad. Men hur kom den egentligen till? Och vad har nyhetsmagasinet Fokus med saken att göra? Texten nedan kom till hösten 2018, men är tidigare opublicerad.

Bland det första man ser när man svänger av från E 16 och åker in mot Sandviken är ståljätten Sandviks gula höghus med sin sobra tillbyggnad i tonat glas. Den andas Silicon Valley snarare än bruksort och mycket riktigt är Sandvik AB en av Sveriges mest framgångsrika företagskoncern, med verksamhet i 130 länder och notering på Nasdaq-börsen i USA. Men rötterna finns i Sandviken, där runt 6000 personer arbetar på företaget.

Granskningar av HVB-hem har varit något av en stapelföda bland journalister och många bra och viktiga berättelser har kommit fram. På senvåren 2020 sedan började jag på P4 Väst att granska HVB-hemmet Stubben i Melleruds kommun. Det är ett familjeägt HVB-hem där folk i ledningen systematiskt kränkte och även misshandlade intagna flickor. Jag har haft kontakt runt 30 flickor som var inskrivna på hemmet och ett tiotal behandlare med sammanlagt 20 års erfarenhet från Stubben HVB. Deras vittnesmål är samstämmiga.

En av ägarna fick ständiga aggressionsutbrott, framför allt vid läggdags, och flickorna hade ofta blåmärken med med avtryck efter han fingrarna på armarna. Flickor, så unga som 13-14 är, kunde brottas ner och hållas nere med ett knä i ryggen. Och så vidare. Av den utlovade behandlingen, MI-samtal, KBT och så vidare blev det ingenting. Alla, inklusive de behandlare jag talat med beskrev hemmet som ”en förvaring”.